KAIZERS ORCHESTRA
OMPA TIL DU DÖR MED
KAIZERS ORCHESTRA
et är möjligt att Kaizers Orchestra är mer än lovligt inspirerade av Tom Waits. Det är möjligt att Dagens Nyheters härligt avspända recensentteam tycker att norsk rock stinker klubbad säl lång väg. Det är också möjligt att de har fel. Det är till och med troligt att de har fel. För Kaizers Orchestra har precis det där som fick mig att älska Bob Hund för snart tio år sedan. De har galenskapen, de har melodierna, dynamiken, utstrålningen, kufarna och kraften. Så DN och andra coola katter i Stockholms innerstad får tycka vad de vill. Den där augustikvällen gick Kaizers Orchestra in på Debasers scen och knockade i alla fall mig. Förutom den där lilla stunden med två låtar som lät som normal Kent-rock. Säkert fint och stämningsfullt, men de tappade gnistan, farten och publikens koncentration. Jag brukar vara allergisk mot alltför stora pretentioner i form av ”spännande instrument” och ser jag ett band med fåniga utstyrslar springer jag tills jag ramlar ihop (inte så långt numera tyvärr). Men med Kaizers Orchestra är det annorlunda. Bandet som på sätt och vis fick sin start i lilla Bryne för mer än tio år sedan har haft ett mål hela tiden - att lyckas genom att göra det ingen annan gör: Alternativ rock på norska. Så det var just det Kaizers Orchestra bestämde sig för att göra, man kombinerade genrer som ingen annan blandat och låtarna skulle vara omedelbara, rytmiska, melodiska och allsångsvänliga. Man skulle också spela sig till ett rykte om att vara det bästa liveband hemlandet sett. Enda sättet att nå dit var genom att jämt vara ute och spela och det
D
har man gjort med besked. I På Debaser i Stockholm fick norska samband med Ompa Til Du Kaizers Orchestra den genomcoola Dör, den skiva som nu släppts i Sverige, men som Stockholmspubliken att sjunga med. kom i Norge för två år Till ett band som spelar på bilfälgar sedan gav man 150 konserter på tolv månader. och har gasmask på scenen. Vad är – Vi skulle bjuda på en det som händer? väldigt visuell liveshow, AV MARTIN RÖSHAMMAR något som ingen sett maken FOTO: PAAL AUDESTAD till. I början spelade vi lugn musik, men då fick vi ju jantelagen inte är något för honom och de andra ingen respons och det var ju i orkestern. inte det vi ville. Då insåg vi att de Bandets skivor har givits ut på ett litet norskt flesta spelningar var på helgerna bolag som inte haft råd att satsa en spänn på när folk var ute för att festa. Det reklam. Istället har man givit en massa kaxiga var tvunget att göra något som intervjuer och gjort alla de där spelningarna och stack ut, något som var väldigt ryktet har byggts på och vuxit och vuxit. visuellt. Vi spelade på oljefat och – Kaizers Orchestra är som min första baby. var faktiskt enormt catchy redan Det är något som jag varit med och skapat med från början, säger sångaren Jan mina egna händer. Ingen trodde på oss och alla Ove Ottesen på telefon en månad bolag tackade nej. Men med hårt arbete gick det, före spelningen på Debaser. säger en nöjd Jan Ove Ottesen som fortfarande Jan Ove Ottesen, som är helt ser en svag sida hos bandet. Hans egna texter! vild och spattig på scenen och som – Ja, texterna är vanskliga. Men jag ser mig inte på Debaser växlar friskt mellan norska, svenska som poet. Jag kan inte skriva lyrik. Men man och engelska och som ändå kommer undan med måste ju ha texter till låtarna. Det ska fungera på det, drar själv paralleller mellan The Hives sätt norska och det finns ingen tradition att luta sig att ta en publik och deras egen stund på scenen. emot. I Sverige har man skrivit på svenska länge, – Det är nästan skrämmande hur lika vi är. När länge. Det är liksom ingen överraskning om vi går upp på scen är vi världens bästa band, någon skriver svenska texter. Men i Norge blir säger Jan Ove Ottesen precis som Howlin’ Pelle det fortfarande fullt spektakel om någon sjunger och de andra i The Hives skryter friskt med. på norska. Speciellt om man spelar rock’n’roll! Men det finns varierande sätt att skryta på. När Att jag till råga på allt sjunger på dialekt gör ju The Hives tackar ”alla förband” på att det inte finns några referensramar. Hultsfredsfestivalens sista kväll och när Kaizers Tidigare i år släpptes Evig Pint hemma i Norge Orchestra säger sig vara bäst, då beror det på och även den har gått hem i de norska stugorna samma livsviktiga ingredienser, humor och trots att Jan Ove Ottesen beskriver den som envishet. mörkare, tyngre och inte lika omedelbar som Musiken är skev, stompig och doftar nästan Ompa til du dör. Den har sålt i mer än 60 000 varité ibland. Och det är som Jan Ove Ottesen exemplar och ska släppas i bland annat Sverige, säger, antingen tycker du att de är världens bästa Danmark och Holland i januari eller februari om eller så fattar du ingenting alls. Det är ingen som allt går som det är tänkt. Sen ska de ”hem och gillar Kaizers Orchestra lite grann. göra färdigt nästa skiva för release i Europa”. En stor och viktig anledning till framgången i För de satsar hårt nu. I september kommer de hemlandet är nog att de sjunger på norska. Då till Sverige igen för ett antal spelningar. alla andra band satsar på engelska och drömmer – Det ska gå att lyckas även i Sverige. Det finns om England och USA, då har kufarna från inget band som oss i ert land även om ni nordnorska Bryne satsat på skruvade texter på egentligen är självförsörjande på rockmusik. Jag norska och framgångar i hemlandet. Till en tror att vi kommer att bli det första band som får början. Nu har det lossnat även i Danmark och i svensken att gilla norskspråkig musik. Å andra flera andra europeiska länder. Trots språket! sidan har vi inga förväntningar på försäljningen, – Genom den strategin har vi inte haft någon det får gå som det går. Men är vi lika envisa som konkurrens hemma. Det är bara Kaizers vi varit hela tiden ska det nog lyckas! Orchestra som gör det vi gör. Attityden är Ja, i min värld har de redan lyckats. Det går väldigt onorsk också. Vi har hela tiden haft så inte att motstå det där hämningslösa och den stor tro på oss själva, vi vågar säga att vi faktiskt viljan. För att inte tala om humorn och svänget. är världens bästa band. Dessutom är vi ju så Jag ska nog inte ompa tills jag dör, men i höst ska visuella och det gör att alla fotografer älskar oss, jag fanimig ompa mig blodig! säger Jan Ove Ottesen och ni förstår att
la musik
| 15
