Nyköping Om Nyköping skriver landshövdingen i Södermanland bl.a.: Sprängbataljonen har under perioden äfven fått fotfäste i Nyköping, der den började sin verksamhet sommaren 1896 och sedan dess hållit möten i förhyrd lokal. Enligt uppgift från vederbörande föreståndare räknade Nyköpingföreningen vid periodens slut ett antal af 45 medlemmar. Den har äfven sökt drifva propaganda på landsbygden utanför Nyköping, ehuru utan egentligt resultat. (Landshövd. 1901)
Den första församlingsföreståndaren i Nyköping som vi känner namnet på är Arvid Berglund, som tillsammans med Ludvig Sundvall, som biträdande föreståndare, var bosatta i Nyköping år 1897. Ludvig flyttade i januari 1898 till Uppsala och Arvid till Stockholm i oktober. Arvid ersattes av Anders Andersson som kom från Jönköping och stannade i Nyköping ett år. Oskar Baer blev hans ersättare – han kom från Linköping och stannade till maj 1901 då Gustaf Berglund blev föreståndare. Vi har inte systematiskt sökt efter annonser om Sprängbataljonens möten i Nyköping, men de förefaller inte vara många. Två som vi har funnit är följande: Sprängbataljonen. Om Söndag hållas möten i lokalen kl. 11 f. m. och 5 e. m. V. Baer, församlingsföreståndare. (Södermanlands Läns Tidning 27/10 1899) Sprängbataljonen. Uti lokalen vid Anneberg hållas möten alla Sön- och Helgdagar kl. 11 f. m. och 5 e. m. Julotta kl. 7 f. m. O. Baer. (Södermanlands Läns Tidning 22/12 1899)
Lokalen vid Anneberg var sannolikt ett rum i en lägenhet där Oskar Baer bodde. Vi tror att huset låg ungefär där nuvarande Annebergsgatan ansluter till S:t Annegatan. I denna lägenhet bodde även Anders Andersson med familj, Oskar Baer med familj och Gustaf Berglund med familj under den tid de var föreståndare i församlingen. I Svärta (ca 10 km nordost om Nyköping) verkade under en tid evangelisterna Elisabeth Jonsson och Augusta Larsson. Tre familjer i socknen öppnade sina hem för dem. Eva-Brita Skog har berättat att Nils Gustaf Säfström, familjefadern i ett av hemmen, och två av hans kamrater (varav en var hans svåger Per Eriksson) bestämde sig att gå in till staden till ett möte som Sprängbataljonen höll. Deras tanke var att de skulle få uppleva Andens dop. Fruarna fick inte följa med utan de skulle passa barnen, men kvinnorna bestämde sig för att ha bönemöte och be
107
