6. Numerär utveckling 1894–1901
Antalet medlemmar i Sprängbataljonen den 1 oktober 1894 kan uppskattas till ca 100. Fyra och ett halvt år senare – den 1 april 1899 – var medlemsantalet 350.60 Hur medlemsantalet varierade över tiden under dessa 4,5 år vet vi inte, men vi har svårt att tro med hänsyn till uppgifter om medlemsantal, verksamhet och andra förhållanden, att antalet medlemmar skulle ha varit avsevärt högre än 350 någon gång under åren 1894–1899. I slutet av år 1897 började de församlingsföreståndare som hade varit skrivna i Stockholm att ta ut flyttningsbetyg till de orter där de tjänstgjorde. Anledningen kan ha varit att stationeringen på de olika orterna inte var så kortvariga att den som förrättade mantalsskrivningen kunde acceptera att personerna ifråga inte var skrivna där de bodde. Karl Dufberg hade nog tänkt sig att en föreståndare skulle stanna på en plats högst ett par tre månader och sedan lämna över till en »lokal« föreståndare. Så kan det också ha varit under en tid, men utvecklingen blev inte den förväntade; medlemsantalet stagnerade eller till och med minskade. Brist på bra ledare kan ha tvingat Karl att besluta sig för att satsa på de redan existerande församlingarna och försöka expandera genom evangelisation i bygderna runt omkring »centralorterna«. En svag ekonomi kan dessutom ha omöjliggjort satsningar på nya orter. Någon expansion i större skala inom överskådlig tid var inte möjlig med denna inriktning, men den borde ha haft vissa möjligheter att bryta den nedåtgående trenden.
60
Antalet medlemmar i de olika församlingarna våren 1899 kan ha varit följande: Eskilstuna ca 20, Linköping ca 50, Norrköping ca 100, Nyköping ca 40 och Stockholm ca 30. De återstående ca 110 medlemmarna tillhörde församlingarna i Göteborg, Jönköping, Katrineholm och Uppsala. – Våren 1899 hade rörelsen 75 provmedlemmar, ett påfallande stort antal. Det finns flera möjliga förklaringar till varför det var så, och vi avstår från att utveckla detta närmare, men vi menar att det inte berodde på att det var väckelse, för då torde det ha framhållits av åtminstone en av de två tidningar som publicerade uppgiften – Dagens Nyheter (s. 82) och Östgöten (s. 91).
111
