Reflektion Det är svårt att frigöra sig från tanken att Reglerna har utformats utifrån en kombination av bibeltexter och föreställningar eller förväntningar hos Julia och Karl. Det är givetvis möjligt att rättfärdiga Reglerna med hjälp av utsagor i Bibeln och utifrån det unika uppdrag rörelsen hade som »Herrens här« i de »sista dagarna«. Ett exempel på det senare är den regel som säger att man bara skulle ägna tid åt syndare som var »helt utledsna vid synden«. Tiden var ju kort och det gällde att nå så många som möjligt. När utgåva 2 gavs ut hade man ett annat perspektiv och påpekar där att regeln var en varning för att inte spilla tid på dem som inte ville övertalas, men ger samtidigt en referens till ett bibelord som Karl upplevde som ett stöd för regeln (s. 128). Det är knappast meningsfullt att göra en detaljerad analys av Reglerna. För ledare och medlemmar var de emellertid viktiga. De togs på allvar och »inåt kännetecknades rörelsen av sträng församlingstukt och uteslutning förekom även för sådana handlingar som sökande av läkare och intagande av medicin« (Edmundh).
Dop och nattvard Inom Frälsningsarmén tillämpades varken vattendop eller nattvard, 72 något som kom att debatteras under åtskilliga år och orsaka interna problem. År 1883 skrev William Booth en artikel i The War Cry som kom att ligga till grund för tillämpningen inom Frälsningsarmén: Moreover we do not prohibit our own people [<] from taking the sacraments. We say, »If this is a matter of your conscience, by all means break bread. The churches and chapels around you will welcome you for this.« But in our own ranks *<+ let us mind our own business. Let us remember His love every hour of our lives *<+ and let us eat His flesh and drink His blood continually [<+ and further, there is one baptism on which we are all agreed *<+ and that is the baptism of the Holy Ghost.73
Denna syn på dopet och nattvarden omfattade säkert Karl Dufberg. Laura Petri skriver att »dopet är en sinnebild av pånyttfödelsen, omvändelsen. Fr.-Armén vill ej sinnebilden. Den vill saken« (Petri s. 82).
72
Vi använder tempusformen imperfekt i detta avsnitt för att markera att det vi redogör för gällde i slutet av 1800-talet.
73
Citatet kan hittas på www.salvationarmy.org.
132
