bidrag till Julia och Karl, till gästande predikanter och till behövande medlemmar. I vilken omfattning som församlingsföreståndarna arbetade vid sidan av sina församlingstjänster vet vi inte men i flera fall har de titlar i kyrkobokföringen, vilket kan vara kosmetiskt, men sannolikt hade åtminstone några mot slutet av perioden (1894–1901) ett profant arbete.
Organisation I september 1894 skriver signaturen »Gustaf G.« i Sörmlandsposten att »alla [i Sprängbataljonen] skola vara lika. Inga högre och lägre grader skola finnas«. Tanken kan knappast ha varit att det inte skulle behövas några ledare utöver Karl och Julia, men sommaren 1894 fanns inget behov av att formellt utse några. I början av september hade man i Eskilstuna annonserat att »härens afdelning från Stockholm hitkommer«, och en dryg månad senare att »äldstarne Ahl och Baer från Stockholm« skulle leda mötena söndagen den 21 oktober. Mellan dessa båda tillfällen kan Karl ha beslutat och genomfört att grupperna eller avdelningarna i Eskilstuna och Stockholm skulle utgöra (lokala) församlingar med en församlingsordning som hade inslag både från Frälsningsarmén och från Baptistsamfundet. Man valde alltså att inte använda den modell som gällde inom Frälsningsarmén med officerare och kårer, men medlemmarna kallade sig ändå ibland sprängsoldater – de ingick ju i »Herrens Här«. Den enskilda församlingen leddes av en föreståndare som vid sin sida kan ha haft en s.k. medäldste (biträdande föreståndare). Diakoner kunde tillsättas för särskilda uppgifter. Evangelister kunde hjälpa till i arbetet, kanske främst på landsbygden utanför de orter där det fanns församlingar. Det fanns också profeter och profetissor, där de senare dominerade. Vi måste nog förutsätta att dessa i någon mening var godkända av rörelsens ledning eller församlingsföreståndare för att få kalla sig profeter eller profetissor. De hade sannolikt ett stort inflytande på församlingarnas verksamhet. Sprängbataljonens organisation kom att bli enkel genom att rörelsen fick en mycket begränsad omfattning. I ledningen fanns således Karl och vid sin sida hade han sin hustru Julia. Vi kan jämföra med Frälsningsarméns organisation där chefssekreteraren/souschefen stod närmast kommendören. Genom Julias inflytande som profetissa fanns det sannolikt tydliga inslag av »profetiskt ledarskap«.
137
