9. Utvecklingen efter år 1901
I Norrköping hade församlingen efter krisen offentliga möten i stort sett varje vecka fram till hösten 1906 och därefter enskilda sammankomster under många år. I Linköping är det svårare att avgöra hur frekventa de offentliga mötena var, men i allmänhet hölls nog ett möte på söndagseftermiddagarna fram till våren 1903. Därefter finns det bara två annonser och de gäller två offentliga möten en söndag år 1904 och en söndag år 1907. I Eskilstuna/Nyfors hade man upphört med att annonsera möten redan i slutet av augusti 1901. I Nyköping flyttade Gustaf Berglund i november 1902 från det hus där församlingen hade haft sina möten och det tolkar vi som att den offentliga mötesverksamheten upphörde. Därefter samlades man i hemmen och det fortsatte man med i mer än 20 år (intervju, Debora Bergeå). I Jönköping tycks de offentliga mötena ha upphört efter årsskiftet 1901/02. Robert Fur skriver att verksamheten fortsatte men mera i det fördolda. *<+ Gud bekände sig *<+ till verket och icke få kristna slöto sig till »bataljonen«. En var apotekare Efr. Sandblom, som efter ett besök i Wales, där han upplevde pingsten, vart en Herrens eldbärare. 96
I Göteborg var Carl Söderström föreståndare. Han flyttade till Linköping i slutet av mars 1902. Det kan vara en följd av att verksamheten upphörde i Göteborg. I Katrineholm tycks Albin Andersson, som kom från Linköping, ha varit bosatt i augusti 1902. Han kan ha varit ledare för en församling eller grupp där, men försörjde sig kanske genom ett
96
»Enligt en uppgift av framlidne G. E. Söderholm [Filadelfia, Stockholm], hade apotekare Sandblom upplevt ett dop i den Helige Ande och talade i tungor. Han var *<+ mycket oförstådd av sina gamla vänner, sedan han gjort denna erfarenhet« (Hubertsson s. 10). När Svenska Alliansmissionen bildades i maj 1900 blev Efraim Sandblom styrelsens ordförande (samtidigt som han tillhörde ledningen för Jönköpings missionsförening) och den tjänsten hade han vid sin bortgång år 1909. Inom Alliansmissionen fanns vid den här tiden inga församlingar. – Robert Fur var väl förtrogen med Alliansmissionen (och under en kort period engagerad som lärare vid dess bibelinstitut). När han skriver att Sandblom anslöt sig till Sprängbataljonen kan det därför vara riktigt; det fanns inget hinder för denne att även tillhöra en annan religiös förening eller församling.
165
