Ny församlingsgemenskap Källor med anknytning till Pingströrelsen hävdar att de flesta som sökte ny gemenskap blev pingstvänner och så kan det ha varit, men våra efterforskningar har varit alltför begränsade för att vi ska kunna yttra oss om detta.99 Vi begränsar oss i detta avsnitt till medlemmar under perioden 1894–1901. För de 174 personer som vi enligt ovan har räknat som medlemmar tror vi att det var 16 som betraktade sig som »Sprängare« livet ut, 27 som blev pingstvänner och 16 som blev baptister (och som senare inte blev pingstvänner). Fyra valde andra andliga hemvister och för 111 har vi inga uppgifter. Vi tror oss alltså veta vart 63 medlemmar av ca 470 sökte sig, dvs. ca 13 %. Detta är ett alltför litet underlag för att kunna dra några slutsatser; gruppen med 174 personer är inte heller representativ för hela populationen. Vi har dessutom inte sökt efter f.d. medlemmar i Sprängbataljonen i mer än ett fåtal pingst- och baptistförsamlingar. Uppgifterna ovan ska alltså inte användas för några beräkningar som gäller andra medlemmar än de 63 eller de 174 (beroende på vilka beräkningar det gäller). Det finns några uttalanden om att medlemmar sökte sig till Pingströrelsen efter att den hade etablerats under 1910-talet. Dessa uppgifter omfattar sannolikt även personer som blev medlemmar i Sprängbataljonen efter år 1901. Daniel Hallberg skriver: Flera *<+ var med om bildandet av pingstförsamlingar på platser, där de bodde. Det förhöll sig nämligen så, att när pingstväckelsen bröt igenom i vårt land, såg dessa vänner i den s. k. »Nya rörelsen« en återupprepning av vad de tidigare varit med om, när Sprängbataljonen var som bäst, och när Anden föll, sade man: »Det här är ju, som det var förr inom Sprängbataljonen, här vill vi vara med!« (EH 15/4 1954) Den bönens ande som besjälade »Fridsvännerna« och satte sin prägel på deras sammankomster var en stor tillgång. Dessa vänner visste vad fasta och bön var. Vad deras insats i bönekampen betytt, inte minst för pingstväckelsens framgång i vårt land, det skall evighetsdagen visa. (Jul med Julhälsning 1973)
99
I de matriklar och protokoll vi har studerat nämns »Sprängbataljonen« endast i ett fåtal fall vid medlemsintagning. Ett undantag är baptistförsamlingen i Nyköping, vilket torde bero på att församlingens pastor åren 1903–1915, Elias Hane, hade ett bra förhållande till Sprängbataljonsgruppen i staden.
167
