(s. 73).
I slutet av år 1895 var antalet endast omkring 25 (Landshövd. 1896). Vi har namn på 33 personer som sannolikt blev medlemmar åren 1894–1901. En kvinna som förknippas med Sprängbataljonen är Maria Lindgren, som förestod Betaniahemmet i Örebro där hon praktiserade förbön för sjuka. Hon deltog också under 1910- och 1920-talen i större möten och konferenser inom Pingströrelsen där hon fick tillfälle att be för sjuka. Hon och hennes make tillhörde från år 1878, då de blev omvända, missionsföreningen i Jäder, drygt 10 km nordost om Eskilstuna. I Eskilstuna deltog Maria Lindgren i möten som anordnades av kvinnliga evangelister utsända av Helgelseförbundet. Där kom hon också i kontakt med Sprängbataljonen och tog aktiv del även i deras verksamhet men blev aldrig medlem. Hon döptes vid Helgelseförbundets Torpkonferens år 1895. År 1901 flyttade familjen in till staden. Hennes make dog samma år och hösten 1902 flyttade hon till Örebro. Anders Edmund skriver att »det torde vara ställt utom varje tvivel, att fru L. rönte en viss andlig påverkan av denna rörelse, dock utan att skatta åt dess överdrifter«.
Stockholm I Stockholm hade Sprängbataljonens avdelning eller församling omkring 40 medlemmar på sensommaren 1894 (s. 73). Mötesverksamheten bedrevs i den så kallade f.d. Betaniakyrkan, som låg i ett hus vid det södra hörnet i korsningen mellan Rådmansgatan och Döbelnsgatan; adressen var Rådmansgatan 35. Lokalen var enligt en ritning försedd med en fris, dvs. ett ornamenterat band under taklisten, med »bibelcitat och passande ordspråk m.m.«. Man gick in i lokalen direkt från gatan genom en bred dörr (se bild). Väl inne gick en trappa till vänster och en till höger ned till golvplanet som låg 1,8 m under markplanet. Takhöjden var 6 m, varför man knappast kan tala om ett »underjordiskt kapell« (s. 73). Mot gatan var det två stora fönster och på motstående sida tre mindre. Den totala golvytan var 71
