Bazar Masarin 2021:01 Lina Jansson, illustratör och grafisk formgivare, tar med oss in i en helt annan färgskala när hon låter oss möta syskonen Lou och Ellis som inte får vara hemma på fredagskvällen när föräldrarna skall ha fest. ”Fredagsmys” får en ny innebörd när vi ser de två syskonen lämna höghusområdet och tillsammans söka sig in i skogen. Där ser de något glänsande på marken, och som Hans och Greta följer de spåren för att hamna utanför en koja. Ljuset från kojan strålar ut i skogen och lockar barnen till sig. I kojan finns andra barn som leker pirater. Där finns godsaker och plats att mysa. När barnen hör sina föräldrar ropa ger de sig av. Samtidigt vet de vart de kan ta vägen nästa fredag om det behövs. Berättelsen är skriven på rimmad vers, men det är framför allt bilderna som stör och berör. De anonyma kyliga husen som står uppradade som klossar. Ljuden som ekar mellan huskropparna. De små barnen som står utanför porten till det stora huset. En ilsken kvinna häver sig över balkongräcket och sjasar bort barnen. Hon ropar att de stör. Ett rosa ljus vilar över skogen. Barnen håller om varandra, trädens stammar ramar in dem på ett förtröstansfullt sätt. I ensamheten och mörkret lyser den lilla rosaröda kulan upp marken. I kringelikrokar, över stock och sten tar sig barnen fram för att söka skatten. När mörkret faller kommer ljusskenet, som från en ficklampa, att locka dem till sig. Mötet med kojan och de andra barnen som håller till där blir en tillflyktsort som skildras i varma färger med en enkel men lekfull miljö. En plats där de får lov att vara med. Där de får ha det mysigt. Det är tur att vi vet det för hemvägen är mörk och dyster och föräldrarnas rop ekar i oroligt ringlande bokstäver.
Ur: Fredagsmys, Lina Jansson. Opal 2021
317
