Bazar Masarin 2022:1
Georg er borte Ulrika Ekelund Andersson
A
tt ta del av vad som händer på barnboksfronten i Norge är spännande. Georg er borte är en bilderbok för åldern 3-5 år och är en av de norska titlar som är nominerade till Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris 2022. Karaktärsdesignen för tankarna till knasig humor, men det här är en finstämd och luftigt humoristisk berättelse där det letas efter en försvunnen katt och insikten om att den faktiskt kan vara död smyger sig på. Illustrationerna har en visuell struktur som för tankarna till rysk affischkonst och färgskalan doftar av förfluten tid. Den lille huvudpersonen med sitt mycket stora huvud och stora undrande ögon påminner en smula om den ryska barnboksfiguren Tjeburasjka (mer bekant som Drutten)
Inte kan väl han dö, undrar pojken. Pappan förklarar att allt som har en början, också har ett slut och ingen vet när den ska dö. Bilderna ackompanjerar med en mild humor och det finns subtila detaljer i bakgrunderna att lägga märke till. När pappan håller en död fågel i sin hand, vinkar samtidigt en glad bebis i bakgrunden. När pappan menar att några tror på reinkarnation, syns ett bananskal på marken. På flera av uppslagen finns negativa ytor formade som cyklar. Ett svart hål i marken, en krukväxt i ett fönster och en annan som vissnat. Någon balanserar farligt på en väldigt hög stege, en katt smyger på en fågel, en ambulans, ett tak på ett högt hus som det går att gå ut på. Döden kan lura var som helst, men dessa bilddetaljer är inte skrämmande eller påträngande. De finns där att lägga märke till för den som ser.
George är pojkens katt. Bara hans. Men nu har den varit försvunnen, längre än någon gång förut. Pappan och pojken ger sig ut för att leta på alla kattens favoritställen. Ju mer de letar, desto mer levande blir katten för läsaren och desto starkare blir känslan för den. Vid vägkanten - är det där blod? Varligt förbereder pappan pojken på att det kan vara så att Georg inte lever längre. De hittar ingen katt i diket och samtalet fortsätter. Georg är ju inte gammal som farmor var (”sikkert førti”).
Bilderna är fulla av luft och ger känslan av att nästan lösas upp i sina beståndsdelar av ett vitt ljus bakifrån. Eller som om de var gjorda av tunn is. Men så vänder berättelsen oväntat. Georg lever. När de ger upp letandet och kommer hem, så sitter han där. Lättnaden är så stor, så stor i läsaren. Och så här är det ju. Tankarna på döden kommer på besök ibland och sveper in oss i kyla. Döden snuddar vid pojken men drar förbi. 209
