Bazar Masarin 2022:1
Oro i huset En betraktelse över utsatta barn i litteraturen
U
Teres Wramell
tanför mitt fönster var det vinter. Snön låg i drivor, vägen till brevlådan var inte skottad. Inifrån köket där jag satt såg jag en nyponbuske lysa svagt rött i det gråa soldiset. En koltrast satt på ryggen av en snötäckt caféstol. Kanske sjöng den en sång. En klagosång. I dagstidningen läste jag att Barnens rätt i samhället, Bris, tog emot 6743 samtal förra året som handlade om våld, övergrepp och kränkningar. Samtal som de senaste åren bara har fortsatt att öka. Från 2016 till 2020 har samtalen som rör fysiskt våld nästan fördubblats. Och inom hemmets väggar är utsattheten som störst. Särskilt i pandemitider. Jag drog åt skärpet om min morgonrock, greppade kaffekoppen. Mina kupade händer höll jag stilla om keramiken i hopp om att värmen från det heta kaffevattnet skulle sprida sig upp genom armarna och ända till bröstet. Men hur mycket jag än kramade om koppen kändes det så kallt. Var finns de här familjerna, undrade jag, mer än i statistiken? Var kan man läsa mer om dem? Kan barn som lever i en utsatt situation läsa om dem och hur gestaltas dessa familjer i sådana fall? Jag bläddrade vidare i dagstidningen men där fanns inga svar. Jag gick till min egen barndom och de berättelser jag själv tog del av då. Vad läste jag? En ettas dagbok, Jättehemligt, Kärlek och uppror, Godnatt Mister Tom. 3
