sharron kraus Text: Peter Sjöblom Foto: Maude Swift
V
dänger banjon i skallen på tråkigheten
ad folkmusiken behöver är fritänkare. Någon som dänger banjon i skallen på kutymen och räcker långnäsa åt konventionerna. För respekt för traditionerna är inte att bygga ett museum av dem, det är att förankra dem i nuet samtidigt som man vågar gå över gränser utan att tappa särarten. Därför misslyckas ofta den så kallade världsmusiken – kulturella särdrag utplånas i ett misch-masch av förenklingar och en västanpassad estetik. Den svenska folkmusiken å andra sidan begår ett misstag när den nöjer sig med att vara en skyddad verkstad, en liten klick där man är
112 | la musik
belåten med att spela för varandra. Vad folkmusiken i stort skulle behöva är fler som Sharron Kraus; någon som gör ett trestegshopp ur traditionerna och landar i nuet utan att vingla. Och utan att glömma var hon började någonstans. Kraus debuterade förra året med skivan Beautiful Twisted (se recension i La Musik #1) på lilla australiensiska bolaget Camera Obscura. En skiva som låter sig inspireras både av den ålderdomliga musiken från hennes älskade England, likaväl som av de sträva, hundraåriga låtarna från amerikanska kontinenten. Med
texter som behandlar nutidsmänniskans filosofiska dilemman. Att Kraus för tre år sedan tog en examen i filosofi vid universitetet i Oxford förvånar inte. – Fast det är inte så att mina studier har påverkat mitt låtskrivande, säger hon, utan att de frågeställningar som fick mig att börja läsa filosofi går igen i mina låtar. – Jag slåss inte mot konventioner och förväntningar – jag struntar i dom. När jag skriver låtar är jag som i en hemlig värld där låtarna kan växa som dom vill. En del av dom utspelar sig i modern tid medan andra kunde
