the kills Text: Annica Henriksson Foto: Michael Lokner
H
on kallas VV. När hon sjunger låter hon som den coolaste bruden i hela världen. Lagom raspig, tillbakalutad röst, fett med attityd. Hon är bara 24 år, men på skiva låter hon som en tjej som varit med ett tag. Det svarta håret är mjukt och ostyrigt, hennes mörka ögon lyser i det bleka osminkade ansiktet. Bredvid henne sitter Jaime Hince, eller Hotel som han nuförtiden kallas. Han är omöjlig att missa. Det skriker snygg rockstjärna om honom i det rödbruna, perfekt rufsiga håret och de svarta kläderna. I kragen hänger ett par grymma solglajjer. Vem som helst skulle kunna se ut som en rockstjärna i dem. Hon är amerikanska, han engelsman. På sätt och vis förväntar jag mig att VV, eller Alison Mosshart, ska ta över hela konversationen. Vara så där amerikansk. Synas och höras mest. Men jag misstar mig. VV kurar ihop sig i skinnsoffan och behåller duffeln på fast det är hemskt varmt i det lilla rummet. Båda två tar fram anteckningsblock och pennor. VV förvarar sina i ett orangegult pennskrin i tyg. Ett ögonblick känns det som om det är jag som ska bli grillad. De förklarar att de brukar sitta och kladda lite när det gör intervjuer, för att slappna av antar jag. De är
124 | la musik
lite trötta och beroende av koffein. Hotel förklarar att de har tackat nej till massor av intervjuer tidigare. Enda sättet för NME att få med The Kills i tidningen var om de lovade att publicera The Kills egen artikel, oredigerad, och använda de bilder duon valde. Förvånansvärt gick de med på det. Hotel ser det som en seger: – Vi har ingen manager, vi är signade till ett litet bolag. Så det kändes som en riktig triumf. Det kändes som om vi verkligen var på väg någonstans. JAIME OCH ALISON TRÄFFADES I en pub på samma gata de nu bor på i
sydöstra London. De stirrade på varandra, men sa ingenting, förrän de sågs nästa gång. Hotel berättar att hans hus alltid har fungerat som ett slags hotell för förbiresande små band. VV bodde i lägenheten nedanför med sitt band Discount, men det hade de ingen aning om då. När de väl träffades igen fann de varandra ganska snabbt. Båda var missnöjda med den musik de gjorde för tillfället och upptäckte att de hade samma önskan om att