SHARRON KRAUS
chaka khan Sedan mitten av sjuttiotalet har Chaka Khan varit en färgstark kameleont på och utanför scenen. Hon är allmänt känd för sin spontanitet och har konstant funnit nya originella uttryckssätt. I år fyller Chaka Khan 50 år och firar 30-årsjubileum som artist.
Text: Anders Ringman
D
et är strax före midnatt tisdagen den 16 juli 2002. Den första fuktiga natten på Stockholms Jazzfestival. Skeppsholmen gungar och håller på att krevera av fläskiga basgroove. På scenen står en rundnätt kvinna vid namn Chaka Khan. Med ett lyckligt leende och en röst från en annan värld ger hon allt hon har. De drygt 9 500 i det dansande publikhavet lyder hennes minsta vink. Nån halvtimme senare på väg ifrån konserten hör jag lyriska kommentarer lite här och var: “Visst hade jag förväntningar men inte fan trodde jag hon var så jävla bra!” Jag småler och konstaterar att Chaka Khan gjorde det jag hoppades på, dvs. körde över Stockholmspubliken, manglade ner dem med hull och hår. Visst har jag länge vetat att hon besitter kapaciteten men jag är också väl medveten om att hon är en högst oberäknelig artist, inte minst live. Som de flesta världsartister har hon en extremt hög lägstanivå men vi snackar inte nån fabricerad, minutiöst koreograferad show à la Madonna här. Jag har sett Chaka Khan live tre gånger och därtill en drös videoupptagningar och officiellt filmade framträdanden. Och jag kan säga att Stockholmskonserten i somras var fantastisk. Supertungviktsklass. Ändå var inte Chaka i absolut toppform. Rösten höll bara till 95 procent den här kvällen. Tyvärr sprack det både på det ena och det andra stället. Det kan ha sina förklaringar. Från
166 | la musik
