sverige på turné:
caesars (palace) i u.k Det är en fredagskväll i mitten av januari. Caesars (Palace) har just inlett sin första Englandsturné. De har spelat i London (The Barfly i Camden) och i Bournemouth och är nu tillbaka för en andra kväll i London. Anders Lundkvist ser dem på garagerockklubben Dirty Water Club, inhyst i puben Bristol Arms vid Tufnell Park.
D
et är halvfullt (några av de närvarande är svenskar som jobbar i den engelska musikbranschen) men bandet utstrålar energi och beslutsamhet. Gitarrerna manglar, Farfisaorgeln piper, Jocke Åhlund är lika energisk som vanligt och det hela resulterar i vad man kan beteckna som en arbetsseger. Mer har bandet heller inte väntat sig. Man har vid tidpunkten för spelningen bara släppt en singel i England. Nummer två, Jerk It Out släpps 10 mars. Men Virgin i England tror på bandet, inte minst med tanke på suget efter svensk musik i ungefär den stil som Caesars Palace alltid spelat. Dagen innan spelningen träffar jag bandets frontfigurer Caesar Vidal (sång, gitarr) och Jocke Åhlund (gitarr, sång) på det fyrstjärniga
198 | la musik
Londonhotell där de bor. De kommer ner till lobbyn men när de ser att jag tänkte spela in samtalet bjuder de upp mig till hotellrummet. Det ser exakt ut som ett rockbands hotellrum. Obäddade sängar. Några utspridda gitarrer. En miniförstärkare. Sex urdruckna ölburkar. You get the picture. På med minidiscspelaren. – Det var grymt i Bournemouth, berättar Jocke entusiastiskt. Och alla som träffat honom vet att han kan vara entusiastisk. Och pratsam. 200 pers och dom gillade det verkligen. Det var skitskön stämning. Jag vet inte hur många som kom för att se oss, det hade varit 80 pers på samma klubb veckan innan. Men det är ju nästan ingen som vet något om oss ännu. Men det står ju ”svenskt band” och då kanske folk
blir nyfikna och vill kolla vad det är. Caesars Palace heter bara Caesars i England. – Ja, vi droppade Palace för att vi inte skulle bli så jävla stämda. Jag förklarar för Caesar och Jocke att jag är avundsjuk på deras band, att det är precis ett sådant rockband som unga män drömmer om att någon gång få vara med i: full fart, mycket energi, inte så överarbetat och tuffa låttitlar. Det låter som om de skriver, spelar in och lirar, i snabb ordningsföljd. – Det gäller för alla unga män att ha tålamod tills de blir lite äldre, då kanske de får vara med i ett sånt band, ler Caesar. Men vi har ju varit med i bandet sedan vi var unga män i alla fall. Men det stämmer att vi försöker att inte överarbeta
