3 »Människan är Guds redskap«
1
Instrumentalismen är central i individualismen. Jag skall här utveckla begreppet och uppfattar instrumentalismen som en form av pragmatism. Inslag av nytta och användbarhet ingår i föreställningen, men enär vi lägger betoningen på det senare är begreppet instrumentalism lämpligare att använda än pragmatism. 2 I grund och botten blir vår uppgift i detta avsnitt att undersöka instrumentalitetens innehåll och roll i trosuppfattningen. Viljan är inte enbart en beslutandeförmåga utan också en aktivitet som Gud använder. I tre steg närmar vi oss texterna. Först diskuterar vi det för LP egenartade tänkandet bakom instrumentaliseringen. Därefter undersöker vi vilket handlingsbegrepp LP förespråkar och uppmärksammar därvid den accent som ges nyttan och användbarheten. Kraftterminologin som i texterna är så rikligt företrädd och korresponderar mot användbarheten tas upp i det tredje avsnittet.
3.1 Människan som redskap och medarbetare Överlåtelse-teologin innesluter i sig föreställningen, att överlåtelsen har skett för ett större och vidare syfte. Överlåtelsen sker nämligen inte för överlåtelsens skull utan syftar till att göra människan till Guds redskap eller verktyg. För sin skapelse hyser Gud intentioner, som han vill se förverkligade. För detta behöver han redskap av vilka människan är redskapet par préférence. Gud är theos faber och frälsar inte världen »genom sin direkta påverkan utan att begagna mänskliga redskap«.3 Tanken om människan som Guds redskap tillhör visserligen kristet allmängods, men bakom instrumentaliseringstänkandet kan olika perspektiv dölja sig, vilka i djupet berör både synen på Gud och synen på människan. Jag skall mycket summariskt anföra några modeller med syftet att inplacera LPs tankegång i en av dem.
1 Formuleringen är sällsynt, men tankefiguren möter genomgående i texterna. Band 5,
s. 89f.; Band 10, s. 164ff., 188ff., 233. 2 Arendt, 1988, s. 185. 3 Band 10, s. 76.
II Människosyn. 3 »Människan är Guds redskap«
109
