5 »Såsom individen är, är församlingen« 1
LPs motvilja mot skrivna trosbekännelser är vid det här laget bekant. Trots det skall jag ta min ansats i den apostoliska och den nicenska trosbekännelsens ord om kyrkan. Kyrkan beskrivs i Apostolicum med attributen: »en helig, allmännelig kyrka.« I den nicenska trosbekännelsen uppräknas fyra kännetecken: »en enda, helig, allmännelig och apostolisk kyrka.« Till LPs ecklesiologi hör ännu ett kännetecken, nämligen friheten. Det visar att kännetecknen har en tydlig historisk referens. Kyrkans natur är en fråga om en konfessionell konflikt. Bland de nämnda fem notae ecclesiae skall tonvikten i analysen läggas på »en enda, fri och helig församling«. De båda övriga behandlas ytterligt summariskt. Syftet är inte att redogöra för alla inslag i ecklesiologin, utan visa hur bestämd den är av sättet att tänka om människan, av individualismen. I ecklesiologin profileras människosynen. I dispositionen kastar vi om ordningen för notae ecclesiae på så sätt att vi börjar med friheten varefter följer i tur och ordning: heligheten, enheten, apostoliciteten och katoliciteten.
5.1 Friheten Med begreppen voluntarism och instrumentalism har centrala inslag i människosynen belysts, och vid ett par tillfällen har jag använt begreppet autonomi för att förklara vad jag har sett i texterna. Tankegången har varit, att människan är autonom, men inte självtillräcklig. Med en målmedvetenhet och en energi som ställt andra i skuggan har LP hävdat lokalförsamlingens frihet. »Den samfundsfria församlingen« har varit ett centralt tema efter uteslutningen ur Svenska Baptistsamfundet 1913.2 Den genomgående tanken är att organisationer över och/eller mellan de lokala församlingarna är »mänskliga lappverk« vilka hämmar den sunda och bibliska utvecklingen. 3 Hade icke 1 A Spiritual Memoir, 1973, s. 13. 2 Bredberg, 1937, s. 227. Såsom jag tidigare omnämnt har LP på denna punkt präglat de
skandinaviska pingströrelserna, men också den skandinavisk-amerikanska pingströrelsen. 3 Band 4, s. 141. II Människosyn. 5 »Såsom individen är, är församlingen«
140