niskan inte skall bli ett offer och en lekboll för egna och andras opålitliga meningar.13
2.2 Makt som herravälde Enligt Max Weber föreligger »makt« när en person kan få igenom sin vilja trots motstånd.14 Detta makttänkande är endimensionellt. Medan suveräniteten inte förbindes med underkastelse är herraväldet kopplat till legitimitet och grundat på en villighet att lyda, på en åtlydnad som kan formuleras som tro. Herraväldesföreställningen i denna mening är den dominerande tankegången i LPs texter. Steget mellan auktoritet och herravälde är med andra ord inte stort i texterna. Att erkänna en auktoritet betyder primärt att man accepterar dennes rätt att fatta beslut och ens egen plikt att åtlyda dessa. Däremot innebär det inte med nödvändighet att man samtycker till de beslut som fattas. Med begreppet »herravälde« är det detta inslag i »maktbegreppet« som tonar fram. Visserligen betonades i samband med utläggningen om människans »maktöverlämnande«, att framställningen förmedlar intrycket att Guds makt är en makt över människan snarare än tillsammans med henne. Människans överlämnande av bestämmanderätten över sitt liv har dock skett med vett och vilja. Medveten om vad hon gör, lyder människan villigt utifrån en tro på befallningarnas berättigande. När Gud har makt över människan genomför Gud sin vilja i, med och genom människan, dvs. inte mot hennes vilja. Guds vilja utförs av människan. Vad sker då med allmaktens Gud, den suveräne Guden, i denna trosåskådning? Uttryck som »Gud är allsmäktig …«, »Det är himmelen, som har makten« och »Hos Herren är makten« antyder ju att LP ändå omfattar någon form av tro på Gud som allsmäktig, dvs. i stånd att genomföra sina avsikter oberoende av mänsklig hållning och attityd. I en text ges föreställningen om den suveräne Guden följande konturer: Gud är suverän. Han gör, som han vill. Han är så oinskränkt i sin bestämmanderätt, att han kunde taga mig och kasta mig bort i ett evigt helvete, och jag hade intet att säga därom. Om han sopade bort människorna från jordens hela rund och läte dem stanna i helvetet, vem kunde stå upp och
13 Band 7, s. 235. 14 Weber, del 1, 1983, s. 37f.; Beronius, 1986, s. 51ff.
IV Gudsbild. 2 »Hos Herren är makten«
313
