1930. »Vår nya utomordentliga lokal är uteslutande ett bönesvar«, skriver LP.49 Sätter man sig in i LPs egen skildring av kyrkans historia ges man fullgott material för vad som här kallas ett föregripande av Guds svar. 50 Det andra exemplet hör hemma inom ramen för den politiska aktiviteten. Under bilden av ondskan som snaror, vilka utplaceras i samhället av fågelfängarna för att fånga i synnerhet de unga människorna, säger LP: »låt oss bedja för hela vårt folk … att de inte må fastna i de många fågelfängarnas snaror. Men låt oss också med Guds hjälp gå ut och … sparka sönder deras fällor.«51 Bönen kastar inte allt ansvar på Gud och lämnar åt honom att förändra världen så att människan kan luta sig tillbaka med knäppta händer. Gudstron är motsatsen till ursäkt för passivitet.
2.4 Sammanfattning Sammanfattar vi avsnittet Hos Herren är makten kan vi göra gällande att det något ensidiga maktperspektiv som överlåtelseteologin tenderar att framhäva försiktigt nedtonas. Enligt överlåtelseteologin rör det sig om en makt över människan. När människan överlämnar sig till Gud lämnar hon odelat över rätten att bestämma över sitt liv. På så sätt får Gud makt över henne, dvs. makten är indirekt, delegerad. I denna föreställning är distinktionen mellan rätt och makt viktig. Gud har under alla omständigheter rätten till människan, men har inte alltid makt över henne, dvs. förfogar inte över henne i alla lägen. På människans och kulturens plan stämmer därför inte den monarkiska bild av Gud som dock idealt sett i sin funktion tycks eftersträvas. Genom att vi i analysen infört begreppen auktoritet, herravälde och inflytande framkom tydligare tanken på makten som en interaktion mellan människan och Gud. Makt framstår som något de utövar tillsammans mot fientligheten mot livet och människan. Utan människan framstår Gud som maktlös, medan människan utan Gud är hjälplös. Till modifieringarna av den monarkiska modellen hör således den dubbla rörelsen i inflytandet. I synnerhet modern som metafor för inflytandet ger en annan idéuppsättning än den patriarkaliske fadern. Gud påverkas av människan, dvs. han reagerar på hennes nöd i det han lider med 49 Band 2, s. 262. 50 Hos Herren är makten, 1955, s. 11ff. 51 Citerat efter Ny mark, 1966, s. 6.
IV Gudsbild. 2 »Hos Herren är makten«
321
