sig och ändrar sig«. 61 Eftersom utläggningen inte förknippar Guds ånger med känslorörelser kan den förstås som Guds allmänna grundinställning till människorna. Domen är ju relaterad till människornas lagbrott och illgärningar, men straffet uteblir i detta fall om människorna omvänder sig. Är det inte möjligt att ur dessa föreställningar läsa ut ett reaktionsschema som är möjligt att lära in? I en bibeltext finns en liknande argumentation. Profeten Jeremia (18:8–10) söker slå vakt om Guds frihet och supremati genom att hävda att Gud kan ångra både »det goda« och »det onda«. Konsekvensen av Jeremias resonemang blir väl trots allt motsatsen: Gud är icke suverän och obunden. 62 Skillnaden mellan Jeremia och LP är att medan Jeremias avsikt är att slå vakt om Guds frihet ligger det i LPs intresse att ge rum för det meningsfulla i det mänskliga agerandet. Av det skälet är han i behov av »ångerteologin«. Implicit i förkunnelsen om att Gud ändrar sig, ligger nämligen tanken att Guds domar och löften är av villkorlig art. Om bönens påverkan enligt LP kan bestämmas som ett aktiverande av Gud innebär »ångerteologin« att det mänskliga handlandet dessutom kan influera Gud att ta sina beslut under övervägande, dvs. ändra sitt handlingsmönster. Är Gud fri? var frågan vi ställde och vi har i texterna funnit flera infallsvinklar på den. Två omständigheter bör hållas i minnet. Den ena är att när Guds aktivitet diskuteras är det nödvändigt att ha klart för sig vilken aktivitetssfär som diskuteras. När Gud skapar världarna visar han sin suveränitet och frihet. Men LP tolkar aldrig det som nyckfullhet. Gud gör vad han vill, men gör det med ordning och reda, aldrig i nyckfullhet. Viljan vilar inte i sig själv. Den andra är att den Gud som gör vad han vill är kärlekens Gud. Frihetsbegreppet får i och med detta ett annat innehåll än om det formas utifrån ett ensidigt maktperspektiv. Om frihet är att göra och säga vad man vill, är Gud fri. Fri från människan är Gud emellertid inte, men väl för henne.
3.5 Sammanfattning Den Gud som möter i corpus Pethrus vill vara aktiv, verksam och effektiv. Som en följd av detta framstår den kristna församlingen som en arbetsorganisation i vilken var och en borde veta sin plats, känna sin uppgift 61 Band 10, s. 241. 62 Jfr von Rad, 1965, s. 199.
IV Gudsbild. 3 »Gud behöver redskap«
337
