gången är denna: Kärleken skulle helt enkelt förvanskas, ja, störta samman om rättfärdigheten nedtonas och icke hålles vid makt. Det indikerar att kärleken inordnas inom rättsordningens ram. I predikosamlingen Gud med oss har LP i ett kapitel tagit upp tre invändningar som han mött mot tanken att Gud är kärleken. Den första framspringer ur en uppfattning om kärleken som går ut på att om Gud vore kärleken skulle han inte straffa det onda. För LP leder det till en orimlig gudsbild om Gud skulle bete sig totalt annorlunda än naturen och ett normalt samhälleligt rättssystem. Den andra invändningen tar fasta på att Gud tillåter olyckor och nöd gå över människorna. Gud fritas från dessa olyckor emedan han inte »får vara med« eller »sätts ur spelet«. I sitt svar griper LP tillbaka till huvudspåret i framställningen. Verkligheten är beskaffad på ett visst sätt, som människan måste besinna. Gör hon inte det befinner hon sig i samma risksituation som människorna på fartyget, vilka landsätter kaptenen och seglar på egen hand. Grunden och skären är ett bevis på att världen är Guds. Ordningen i världen är ett uttryck för Guds kärlek. Anarki är värre än lidande. Den tredje invändningen berör LPs eget problem, nämligen den nöd som drabbar de människor som uppriktigt tjänar Gud. Frågan om de troendes lidanden och prövningar är den svåraste att besvara. 30 Svar på den kan erhållas endast sub specie aeternitatis. Det är först »i evighetens ljus« som »vi rätt skall förstå vinsten av den gudfruktiges vandring med Gud och betydelsen av de prövningar, som Gud låtit honom genomgå. Den som lever med Gud, han vet, att vad Herren än låter honom uppleva av prövningar och tuktan, så står det dock kvar, att Gud är kärleken«.31 Inget kan för den troende människan falsifiera satsen Gud är kärleken.
4.2 »På Golgata blottas Guds hjärtelag«32 Genom att studera tillvaron kan människan, menar LP, inte endast bli varse Guds existens, utan också få se en skymt av Guds kärlek. Men i »Kristi död på Golgata blottas Guds hjärtelag«.33
30 Band 3, s. 257. 31 ibid., s. 259. 32 Band 3, s. 260. 33 ibid. Se även Band 7, s. 22ff.
IV Gudsbild. 4 »Att straffa det onda är att vara god«
344
