hållandena vara så ordnade att alla kan acceptera sin situation. Guds välvilja går människans självbestämmande till mötes. Kärleken och rättfärdigheten ingår som grundläggande inslag i denna lösning. LPs sätt att besvara frågan om inte de gudfruktiga kommer att få smolk i sina glädjebägare vid tanken på de människor som lider helvetets kval visar dock att det är inom rättvisans ram kärleken inordnas. Gör inte kärlekens medlidande intrång i himmelen? »De frälsta är i fullkomlig harmoni med Gud, och de anser, att hans rättfärdighet är lika prisvärd som hans nåd.«78
4.4 Sammanfattning Ansatsen utifrån allmänna principer som naturlagar och samhällets lagar leder till att det är självklart att Gud straffar »det onda«. Därmed blir godheten, barmhärtigheten och kärleken som motivering för straffet också självklar. Här finns inget att förvåna sig över, inget novum! I godheten döljer sig således flera inslag. Först och främst är det föreställningen om rättsordningen, som kräver lagarnas efterlevnad. Ett annat inslag är respekten för människans självbestämmande. Guds bestämda inriktning på att frälsa världen är ett tredje inslag. Uppfattningen har en anstrykning av den liberala teologins förståelse av korset som ett uttryck för Guds välvilja gentemot människan. Kärleken är inte något endast inom-trinitariskt. Notabelt är att LPs utläggning om straffet som syftar till att inskärpa syndens allvar i det närmaste får motsatt effekt.
78 Band 4, s. 127. Enligt Aulén (1941, s. 270) är det för den lutherska ortodoxin typiskt
att bredvid rättstanken står nådestanken. Jfr LPs försök att utifrån allmänna tankegångar förklara hur kristna kan känna lycka och samtidigt tro på eviga straff. Dagenledaren 31.1.1963, LP. Band 9, s. 267f. IV Gudsbild. 4 »Att straffa det onda är att vara god«
352
