1 »Människan är en evighetsvarelse«
1
Evighetskategorin förenar tankegångar om människans »ande«, hennes odödlighet och längtan efter Gud samt hennes samvete. Termen idealism är användbar här. Med den kan nämligen avses en åskådning enligt vilken människan har en »gudomlig kärna« eller en godhet innerst inne, en habitus. Varianten beskrivs som »metafysisk idealism«.2 Dessutom kretsar idealism kring idealbildningen.3 LP använder termen i denna mening, dvs. människans handlingar bör ledas av högre, ideella syften. Etisk idealism är en relevant bestämning. Till denna för vi samvetsteologin.4 Vid behandlingen av idealismen stöter man på både eros-motivet5 och de pneumatologiska frågorna om förhållandet dels mellan Guds väsen och människans »ande«, dels mellan människans »ande« och hennes medvetande. Det påbörjade delavsnittet disponeras så här: Först behandlar vi den metafysiska idealismen, där tyngdpunkten blir att söka fixera »det gudomliga« i människan. I det andra avsnittet undersöker vi vilken innebörd utsagorna om odödligheten har i texter om människan. Det tredje avsnittet ägnar vi åt den etiska idealismen.
1.1 »Det andliga hos människan«6 Det är skillnad mellan »det andliga hos människan« och »den andliga människan«. Alla människor har »ande«, men alla människor är inte
1 Band 7, s. 18. 2 Se t.ex. Marc-Wogau, 1984, s. 134, 202. Aulén (1965, s. 148) ställer skapelsetron i ett
3
4 5
6
motsatsförhållande till den metafysiska idealismen. När vi ställer skapelsetron i LPs texter tillsammans med idealismen har vi tagit fasta på skillnaden mellan »att ha ande« och »att vara andlig«, vidare att synden rör primärt inte »ändlighet«-»oändlighets«-klyftan samt att frälsningen inte tolkas som en befrielse från kroppen. Distinktionerna hör hemma i svensk teologisk debatt på 1920- och 1930-tal. Se Bexell, 1981, s. 112ff. A. Runestam förespråkar i denna debatt synpunkter som LP tangerar. Det gäller dels tanken på »släktskap« mellan Gud och människa, dels anknytningen till människans evighets- och överlåtelselängtan. ibid., s. 113f. Jfr Syre, 1967, s. 34ff. Jag åsyftar med begreppet »den hos människan inneboende längtan efter det sköna och det absoluta« som för LP är människans längtan efter Gud. Jfr Marc-Wogau, 1984, s. 79f. Uttrycket är hämtat från Band 7, s. 86.
II Människosyn. 1 »Människan är en evighetsvarelse«
61