1.4 Sammanfattning I tre delavsnitt har konturerna till LPs idé om människan som evighetsvarelse tecknats. Evighetskategorins olika komponenter har inte varit möjliga att hålla isär. Det »andliga« hos människan flyter samman med odödligheten som i sin tur glider över i det medfödda medvetandeinnehållet. Samtliga aspekter vill uppvisa människans bundenhet vid Gud. Först fixerade vi det andliga i människan genom att undersöka människans komposition bestående av »ande«, »själ« och »kropp«. Människan är i grunden orienterad mot Gud, besitter möjligheten till gemenskap och gudskontakt, men realiserar alltför sällan denna möjlighet. Bakom pointerandet av människans »ande« låg LPs intresse att skilja ut människan från djuren och den övriga skapelsen. Människans unika position sammanhänger med ett avgörande inslag i uppfattningen av människan som imago dei. Skapad av Gud är människan också skapad till Gud. Skapelsebegreppet får med tiden en överordnad roll och en samsyn av andligt och materiellt eftersträvas. Texterna om människans odödlighet visade på olika betydelseinnehåll. Människan har i en mening evigheten framför sig. Odödligheten kan i detta avseende tolkas så att Guds härskarställning fastslås. Inte ens i döden kan människan undfly Gud. Odödligheten och domen är inte detsamma men är djupt förknippade med och otänkbara utan varandra. Odödligheten betyder också, att människan har evigheten inom sig, vilket innebär att hon har behov av att transcendera sig själv. Detta behov som egentligen är en längtan efter Gud kan människan inte i grunden tillintetgöra eller eliminera, om än allvarligt skada. Längtan efter Gud övervintrar djupt nere i människan. Hon är mera än materia. LP förespråkar en anti-reduktionistisk syn på människan. Odödlighet betyder inte automatiskt evigt liv. I det tredje delavsnittet använde vi begreppet etisk idealism när vi beskrev den etiskt innehållsbestämda människan såsom motsatsen till den nihilistiska och relativistiska människan. Både andligheten och odödligheten är av etisk karaktär och relationen till »börat« eller »kravet« kvarstår även när människan söker upphäva det genom att vara motsträvig och leka härskare i Guds frånvaro. Människans frihet, som ges ett påfallande stort utrymme i LPs texter, handlar aldrig om att människan är sitt eget existensutkast. Uppdateras språkbruket, kan vi påstå, att LP står bakom tanken att essensen föregår existensen. Före II Människosyn. 1 »Människan är en evighetsvarelse«
82
