2 »Det centrala hos människan är viljan« 1
I relation till Gud blir bestämningen av människan dialektisk, hon kan välja att vara med eller mot. Hyser hon intresset att förverkliga sin av Gud givna bestämmelse – »Guds plan« – krävs av henne att hon kommer in i ett personligt och medvetet gudsförhållande, som »är en frivillig sak. Gud tvingar ingen av oss.«2 Det starkt profilerade voluntaristiska draget i LPs trosåskådning skall framställningen nu uppvisa. Föreställningen om den fria viljan blir först analysobjekt. Därefter redogör jag för innehållet i vad jag kallar överlåtelseteologin. I ett tredje avsnitt lyfts ansvarstänkandet fram. Vilken typ av individualism som texterna uttrycker kartlägges i ett fjärde avsnitt. Slutligen ställes frågan om det i LPs texter finns material som fungerar kritiskt mot viljebetoningen.
2.1 »Jag har aldrig trott på den trälbundna viljan«3 I den lutherska traditionen möter man enligt Per Erik Persson »en påfallande skygghet inför talet om mänsklig vilja, strävan, aktivitet och anspänning«.4 Synbarligen har LP, när han stiftat bekantskap med densamma, erhållit liknande intryck. Vid ett försök till teologisk positionsangivelse tar han nämligen avstånd från talet om »den trälbundna viljan« fastän han menar sig vara »lutheran i många avseenden« och sätter i stället friheten att välja: »… jag tror, att en människa har frihet att välja den moraliska och andliga väg, hon vill gå. Jag har heller aldrig trott på syndfullheten till den grad, att människan i sitt fallna tillstånd är en träl, som är dömd till ett liv i synd. I det fallet har vi båda dessa krafter inom oss: det goda och det onda, och det är vår vilja, som avgör, vilket inflytande vi skall låta få herraväldet i vårt liv.«5
1 Band 10, s. 135. 2 Band 9, s. 209; Band 1, s. 192. 3 Den anständiga sanningen, 1953, s. 228. 4 Persson, 1972, s. 23. 5 Den anständiga sanningen, 1953, s. 228.
II Människosyn. 2 »Det centrala hos människan är viljan«
84
