2.2 »Överlämnen eder själva åt Gud«32 LPs tolkning av människan framgår med besked att Gud inte har det grepp över människan33 och händelserna som han önskar och eftersträvar. Gud har avsikter med människan. Hur Gud skall få herraväldet eller övertaget över människan är överlåtelseteologin ett svar på. Termerna överlåtelse/överlämnande uttrycker något grundläggande i LPs uppfattning om människans rätta förhållande till Gud. Bakgrunden till uppfattningen är framför allt dualismen på viljeplanet: Guds vilja står mot människans och människans mot Guds innan »överlåtelsen« skett. Det finns ett »människans motstånd« som nedtystar »Guds röst« i människans inre. 34 Dualismen övervinns genom att Gud kommer människan till mötes samt att hon »överlämnar« sig i hans händer. Problemet är hur denna överlåtelse skall bli fullständig, total, hel.35 LPs texter exponerar självfallet en ordo salutis. Vid något tillfälle har LP själv antytt, att i »de fundamentala lärorna är pingstväckelsen i stort sett ett med övriga protestantiska riktningar«.36 Pingstledarens ord till trots menar Bloch-Hoell i sitt arbete Pinsebevegelsen att förhållandet mellan omvändelse, rättfärdiggörelse och pånyttfödelse »er i p. ikke teologisk gjennomtenkt«.37 Eftersom intresset i vårt arbete är av övergripande art, att bli varse själva ramen inom vilken relationen mellan människan och Gud är tänkt diskuterar jag inte denna ordning eller de olika inslagen synnerligen ingående. Intresset för undersökningen är mera innebörden med momenten ifråga, vad de åsyftar. Vid en jämförelse med luthersk teologi blir markeringen av både den mänskliga aktiviteten och det mänskliga förståndet i LPs trosåskådning tydlig. Som utgångspunkt för undersökningen av överlåtelseteologin väljer jag en text i Urkristna kraftkällor, 1925, som LP har givit rubriken »En hel överlåtelse«. Jag väljer denna text dels eftersom vi tidigare tagit del av smärre partier ur den, dels därför att den återkommer under 32 Band 5, s. 80. 33 EH nr 48, 1927, s. 601, LP. 34 Under den högstes beskärm, 1966, s. 25. 35 LPs tänkande tycks vara bestämt av marknaden med dess möjligheter att ingå kon-
trakt och överenskommelser. Ser man överlåtelsen till Gud som en variant av samhällsfördraget är det Hobbes och Rousseau som går igen här. Hos dessa överlåter individen alla sina rättigheter till staten som därefter har oinskränkt makt över dem. Hos Locke däremot överlåter individen endast vissa rättigheter. Welin, 1989, s. 212. 36 Lewi Pethrus som ledarskribent, 1954, s. 117. 37 Bloch-Hoell, 1956, s. 334. II Människosyn. 2 »Det centrala hos människan är viljan«
89
