Den alltmer växande anläggning Ebba Boström skapade i Uppsala fick, utifrån Lukasevangeliets tionde kapitels trettiotredje vers, namnet Samariter-hemmet. Utvecklingen vid detta hem är extra intressant därför att den illustrerar den problematik som alltid funnits i samband med helbrägdagörelsepraktik, nämligen det uteblivna helandets problem. Det uteblivna helandet har alltid gjort omtolkning till en nödvändighet. Koivunen Bylund visar i sin undersökning att Ebba Boström genomgick tre faser i sin utveckling och sin syn på helandet i relation till läkarvetenskapen. Första fasen: Herren som läkare, en fas som innebar att enbart helbrägdagörelse praktiserades och att avståndstagandet från läkare och läkarvetenskap var totalt. Den fasen varade från 1882 till ungefär 1893. Andra fasen: läkare som konsulter, då helbrägdagörelsen kompletterades med läkarkonsultationer vid behov. Den fasen varade åren 1893–1896. Tredje fasen: egna anställda läkare, även kirurger vid Samariterhemmets sjukhus. Den inleddes i viss mån redan 1895, men gällde helt från år 1896.421 En fjärde person, omöjlig att förbigå då man talar om helbrägdagörelseverksamhet i Sverige på sent 1800-tal, var Fredrik August Boltzius. Hans verksamhet hade en unik omfattning, åtminstone ditintills i Sverige. Hans nära koppling till denna undersöknings huvudperson, motiverar ett eget avsnitt om honom.
IV:2 Fredrik August Boltzius – ständigt med i bakgrunden Dagens chefredaktör, Olof Djurfeldt, skrev 1 september 1979 under rubriken: »Pingströrelsens ’Boltzius’ 80 år«. Det var en tresidig artikel om Georg Gustafsson inför hans åttionde födelsedag.422 I artikeln heter det: Tisdagen den 4 september fyller den legendariska pingstpastorn Georg Gustafsson i Jönköping 80 år. Det är en man det ofta stormat omkring men också något av Boltzius i modern tid. Ständigt beder han för sjuka, som ringer honom från hela landet. Som Boltzius sänder han »bönedukar« till dem som söker hälsa.423
421 Koivunen Bylund 1994, s. 177–218. 422 Dagen 1979-09-01, s. 1, 12–13. 423 Dagen 1979-09-01, s. 1.
136
