sättet varpå dessa planer – i den egna berättelsen – skulle sättas i verket? Här går det inte att komma längre än till antydan av möjliga tolkningar, tyvärr. Det är rimligt att förutsätta ett rolltagande från Georg Gustafssons sida, där Boltzius agerande under sin krisperiod övertogs av Georg Gustafsson som hans egen roll under den kris han genomgick. För Boltzius kom vändpunkten efter fem års kamp. John Dahlberg, som besökte Boltzius i hemmet i Skåre – dit denne flyttat våren 1889 – och som en tid var Boltzius sekreterare,447 skildrar befrielsen såhär: År 1865 fick han erfara Guds frid i sin själ. Han tänkte på sin stora hjälplöshet, sin synd och skuld, som tyngde honom till jorden. Öfverväldigad af ångest föll han ned på sina knän ute på marken och anropade Herren om nåd och förbarmande. Den tanken grep honom: »Skall jag arme syndare bli arflös både på jorden och i himlen? Nej, Gud är min fader, himlen mitt arf. Till dig, min frälsare, tager jag min tillflykt«. Och i samma stund försvann hans syndabörda och hans själ uppfylldes af outsäglig fröjd.448
Denna erfarenhet trängde uppenbarligen tillräckligt djupt och resulterade i en varaktig omvändelse. Boltzius »andra liv« tog därmed sin början.
Boltzius andra liv – det offentliga, åren 1865–1910 Denna 45-åriga epok i Boltzius liv kan naturligt indelas i två perioder: åren 1865–1883, då han var lumpsamlare och kringvandrande predikant i hembygden, och åren 1883–1910, då han var heltidspredikant och helbrägdagörare med stort internationellt genomslag.449 Under tolv av den första periodens arton år, tiden 1865–1877, var Boltzius känd endast inom ett relativt begränsat geografiskt område. Han gick omkring och köpte upp lump, ben och skrot, samtidigt som han ivrigt vittnade om sin tro. Han bjöd alltid på medhavt kaffe, berättas det, och folk tycks ha uppfattat honom som uppriktig och oförarglig. Redan vid denna tid tycks sjuka och gamla ha legat honom varmt om hjärtat. I samband med sin gårdfarihandel bereddes han 447 Lövgren 1931, s. 55–56. 448 Dahlberg 1899, s. 11–12. – Citatet från Boltzius, som Dahlberg återger, finns med i
de olika skildringarna av Boltzius liv (Lövgren 1931, s. 15–16; Linge 1959, s. 25; Koster 1984, s. 23). 449 Se Dahlberg 1899; Lövgren 1931; Linge 1959. – Alla levnadstecknare är överens om
denna periodisering. 141
