hävdade en debattör att Thorelius bevisat att Boltzius var en bedragare.509 F.A. Boltzius dog den 13 juli 1910. Efter en bilolycka i Stockholm, troligen 1908, blev han aldrig fullt återställd. Hans krafter tynade sakta bort.510 Verksamheten den sista tiden var ytterst begränsad, men medel fortsatte att flyta in från bidragsgivare. Detta innebar att det vid hans död fanns rätt mycket pengar sparade, åtminstone efter dåtidens penningvärde. Bouppteckningen den 22 juli 1910 visade en behållning på 20. 968:56 kronor.511 P.P. Waldenström skrev i Pietisten, den 8 augusti 1910, till Boltzius minne bland annat följande: Om man fråndrager icke allenast det som en välvillig eller illvillig fantasi skapat omkring Boltzius utan även verkliga brister, ensidigheter och överdrifter, som måste ha funnits hos honom som människa och kristen, så återstår dock hos denne enkle allmogeman bilden av en uppriktig Guds tjänare, som icke allenast själv sökte vandra inför Gud … utan ock fick nåden att hjälpa många nödställda att med sjukdom och nöd kasta sig i Guds armar. Hans redbarhet i handel och vandel, hans allvarliga gudsfruktan, som gjorde, att han icke ens ville raka sig på söndagarna, manade dem ock att leva ett helgat liv.512
IV:3 Helbrägdagörelsens plats i tidig svensk pingströrelse Lewi Pethrus yttrade sig i följande ordalag vid den Europeiska Pingstkonferensen i Stockholm, juni 1939: Pingstväckelsen har för mig alltid framstått som kristendomen själv. När jag ute i världen blivit tillfrågad om vem jag är och vilken lära jag hyllar, har jag tyckt om att svara: »Jag är kristen«. Och det har alltid stått klart för
509 Odenvik i EH 1951-11-01, s. 1038. 510 Linge 1959, s. 106, 129. – Lövgren förlägger olyckan till vintern 1910 (Lövgren 1931,
s. 124). 511 Linge 1959, s. 134. – Linderholm, som avvisat tanken att Boltzius bedrev verksam-
heten för att tjäna pengar, medger dock att »mot slutet av hans liv kunde det kanske icke utan fog talas om ’ett övermått av tillflöden i pengar’ « (Linderholm 1925b, s. 300). 512 Citerat efter Linge 1959, s. 130.
152
