manhang torde vara odiskutabelt och helt uppenbart. Att hänföra Lewi Pethrus till gruppen »en del pingstvänner«, var inget vanligt uttryckssätt inom rörelsen vid denna tid.
Georg Gustafssons bedömning av läget: Man skurar en trappa uppifrån Vid 1962 års Nyhemsvecka hävdade Georg Gustafsson att det fanns två stora skamfläckar på det dåtida svenska samhället: sedeförfallet och dryckenskapen. Räddningen var enligt honom att en nödvändig sanering borde genomföras. En sanering som måste börja uppifrån. En bild Gustafsson använde var: »man börjar inte med att skura en trappa nerifrån, man börjar uppifrån.« Alltså, saneringen av det svenska samhället måste börja med »de ansvariga ledarna för vårt land, vår regering, vår riksdag och våra kommunala myndigheter«. Kristendomens – närmast väckelsekristendomens – värden måste få sippra in i dessa ledande kretsar – däri ligger räddningschansen. Han fortsatte: Det är endast en besökelsetid från himmelen som skall rädda vårt samhälle i det nuvarande läget. Pingstväckelsen har intill i dag räddat stora värden i vårt folk.754
Denna markering från Georg Gustafsson, som visar hans syn på kristendom och samhälle vid tiden strax innan bildandet av partiet Kristen Demokratisk Samling, får här dels interfoliera framställningen av den svenska Pingströrelsens utveckling och förändring, dels tjäna som en positionsbestämning av hur han såg på vad Pingströrelsen borde vara och göra i den över tid föränderliga situationen. Det är onekligen intressant att Gustafsson, då han påtalade sedeförfallet och dryckenskapen som de två huvudproblemen i samhället, talade om en nödvändig sanering uppifrån. Det indikerar en syn på makten och maktens eliter, som han ännu vid 63 års ålder hade, nämligen den att eliten inte var de föredömen för medborgarna som de borde vara, och som man, enligt hans uppfattning, kunde kräva att de skulle vara. Georg Gustafsson uttalade sig vid ytterligare ett antal tillfällen i exempelvis Dagen angående Sveriges politiska och moraliska läge. Han framstår som en konsekvent förespråkare för den gamla idén om folkväckelse som botemedlet mot det moraliska förfallet och deprava754 EH 1962-07-05, s. 11.
240
