medlemsmässigt tycks vid en första anblick antyda att slutenhet betalar sig bra, medan öppenhet är en »förlustaffär« – så ser det ut då man tar perioden 1948–1967 i sikte. Perioden 1970–1985 i svensk pingströrelse dementerar dock det intrycket. De 88 860 medlemmarna år 1970 hade år 1985 blivit 100 523. Då hade öppenheten för den karismatiska väckelsen och »Jesusrörelsen« betalat sig i form av en medlemsökning på cirka 9 000 personer åren 1970–1980. Samhällstillvändheten var odiskutabel under 1970-talet, men rågången mellan KDS och Pingströrelsen var likväl relativt väl uppdragen. Intern alltmer djupverkande sekularisering ägde rum under perioden, men den satte likväl inte stopp för framgången.759 Framgångens respektive motgångens mekanismer och orsakssamband undandrar sig en seriös förklaring inom ramen för denna framställning. Frågan kan och bör vidgas, så att den relateras till den utveckling som hela den svenska frikyrkligheten genomgick under förra århundradets senare hälft, och den utgör ett uppslag till väsentlig framtida forskning.
VI:2 Det religiösa klimatet i Sverige under 1950-talet För Svenska kyrkan var 1950-talet »en veritabel brytningstid«, menar Carl F. Hallencreutz i inledningen till sin Brilioth-biografi.760 Under den tiden var Yngve Brilioth (1891–1959) ärkebiskop – från maj 1950 till den 1 oktober 1958. I sitt Herdabrev till Uppsala ärkestift, 1950, gav han ett bidrag till belysningen av det religiösa klimatet i Sverige vid den tiden. Brilioth ansåg det motiverat att tala om dåtidssvensken som den »efterkristna människan«, och han såg att »den gamla gränsen mellan hemkyrka och missionsområde, mellan kristenhet och hednaland håller på att genombrytas«.761 I sitt resonemang utgick han närmast från att gränsen redan var genombruten. Hallencreutz menade i sin analys av Brilioths ståndpunkter: Mest illavarslande fann han emellertid vara att samtidigt som klyftan mellan kyrka och folk alltmer vidgats, vilket legalt skulle komma att bekräftas av den förväntade religionsfrihetslagen, har pågående förändringar av kyr759 Pingströrelsens årsbok 2000, s. 49. 760 Hallencreutz 2002, s. 14. 761 Brilioth 1950, s. 178.
242
