Filadelfiakyrkan. Möten som uppfattades bekräfta och vidareföra Freemankampanjens resultat. Lewi Pethrus talade om ett nytt genombrott för verklig biblisk kristendom. »Vad vi upplevat i dessa möten är något av det underbaraste i församlingens historia«, sade han i sitt tacktal till Branham, och fortsatte »Det är en fortsättning på vad vi förut varit med om«.877 Branhams möten och de metoder han använde väckte tveksamhet hos en del predikanter inom rörelsen. Båda amerikanerna hade förkunnat att Gud ville bota alla, att helandet skulle tas emot i tro och proklameras som ett faktum redan innan det inträffat, samt att de sjuka var ockuperade av sjukdomsandar, vilka måste drivas ut för att hälsan skulle kunna återvinnas.878
VI:4.4 Förnyelseväckelsen och Algot Niklassonaffären Flera svenska pingsthistorieskrivare har tagit för givet att den förnyelseväckelse som svensk pingströrelse upplevde åren 1950–1951 hade samband med, och var ett resultat av, den amerikanska väckelsen, närmare bestämt helandekampanjerna de båda amerikanerna Freeman och Branham höll i Sverige. Speciellt pingsthelgens konferens 1950 877 EH 1950-06-08, s. 538. – Förlaget Filadelfia gav snabbt ut en bok om William Bran-
ham, nämligen Hur Herren kallade William Branham (Lindsay 1950, med Branham som medförfattare). Boken kom redan i maj 1950. 878 Joel Halldorf har uppmärksammat att talet om troshelande och sjukdomsandar var
nedtonat i de predikningar som Förlaget Filadelfia gav ut i boken Helbrägda genom tron – Freeman 1950a. Dessa motiv återfinns tydligare i den på Evangeliipress utgivna boken När Gud helar – Freeman 1950b. (Halldorf 2010, s. 68) Halldorf återger en intervju med pastor Bertil Olingdahl, en av Pingströrelsens ledande predikanter under 1900-talets andra hälft. Olingdahl var 1950 anställd som medarbetare i Elimförsamlingen i Örebro. Han berättade i intervjun om Branhams metoder vid besöket i staden våren 1950: De [sjuka och hjälpsökande] fick ställa sig i kö för att Branham skulle be till Gud för dem... Och sen varje gång när han hållit på i 20–25 minuter, så svimmade han. Och det var exakt vet du, så att en äldstebroder och jag, vi fick i uppgift att ställa oss bakom Branham. När det började närma sig 15–20 minuter, då gick vi och ställde oss bakom honom, för då visste vi ju att det snart skulle hända. Och så svimmade han bara... Sen bar vi honom över plattformen, ut inför hela kyrkan. Men när vi kom utanför kyrkdörren reste vi upp honom, för då kvicknade han till på en gång. Då fick jag alltid i uppdrag att gå in och säga till hela församlingen att alla blivit helbrägda.« Intervjun med Bertil Olingdahl gjordes av Joel Halldorf 2003-11-03 (Halldorf 2010, s. 67). 278
