hållandet i Karlsfors. De flesta människor tog avstånd från den verksamhet som pingstgruppen bedrev. »Motstånd och förakt, hån och begabberi hörde till ordningen för dagen. De mest underliga och orimliga rykten cirkulerade om deras möten och sammankomster«. Så beskrevs det religiösa klimatet i trakten under dessa år i en minnesskrift, författad tio år senare.223 Det förklarar den måttliga framgång man hade, trots en intensiv mötesverksamhet. Väckelsemöten och bönemöten varvades – endera sorten förkom i stort sett varje kväll under veckan. Det som väckte uppmärksamhet och gjorde majoriteten av folket misstänksam och avvisande var i Karlsfors, precis som i övriga Sverige, pingstmötenas karismatiska uttrycksformer. Andedopet och tungomålstalandet, profeterandet och bedjandet för sjuka, allt det mirakulösa som pingstvännerna ägnade sig åt sammantaget, det skrämde mängden – men lockade samtidigt mångas nyfikenhet. Georg Gustafsson blev omedelbart efter sitt andliga genombrott omtalad just i samband med sådana manifestationer. Den grupp han ledde i Karlsfors var vidöppen för dessa ting, och praktiserade dem ivrigt. Såhär sammanfattade han dessa år: Åren 1921–24 voro för oss skiftesrika men ändå underbara. Motstånd och förakt, tidvis blandat med erkännande, mötte oss dagligen. Anden föll under den tiden mäktigt bland den bedjande skaran. Den ene efter den andre blev döpt i den Helige ande, och syndare blevo frälsta och sjuka fingo hälsa till sina kroppar.224
Betelförsamlingen i Karlsfors ordnas Vid ingången till 1920-talet hade »den fria bibliska församlingen« blivit den svenska Pingströrelsens huvuddogm. Tvivelsutan var denna läropunkt den »livlina« Lewi Pethrus använde för att motivera beslutet att fortsättningsvis driva en egen rörelse, fri i förhållande till Svenska Baptistsamfundet. Efter uteslutningen av Filadelfiaförsamlingen i Stockholm ur Baptistsamfundet 1913, motiverad utifrån nattvardsfrågan (eller frågeställningen hur slutet nattvardsbordet skulle vara), och avvisandet av pastor John Ongmans ansträngningar att återförena de båda parterna, samt Baptistsamfundets reträtt i nattvardsfrågan
223 Ericson 1934, s. 6. 224 Gustafsson 1933a, s. 70.
82
