Pingströrelsen. Utifrån berättelsen i Apostlagärningarna kapitel tio, då Petrus predikade i Cornelius hus och Anden föll över ännu icke döpta hedningar medan han ännu talade, kunde den omvända ordningen accepteras som ett bibliskt grundat undantag, som upprepades då och då. Gärda och Georg förlovade sig 1922. Under det därpå följande året var Georg Gustafsson inkallad och gjorde sin värnplikt.246 Det innebar ett avbrott för honom från den hektiska mötesverksamheten, men även längre perioder av bortavaro från fästmön. Vid årsskiftet 1923–1924 blev den värnpliktige Georg Gustafsson vald till den då bildade Betelförsamlingens predikant och föreståndare. Några månader senare var hans just inledda predikantbana ytterst nära att få ett abrupt slut.
Gärda och Georg blir »tvungna« att gifta sig I början av mars månad 1924 stod det klart att Gärda var gravid. Denna händelse och dess följder borde kanske förbigås med tystnad i en framställning med vetenskapliga anspråk, kan man tycka. Det är dock inte möjligt. Skälet är att Georg Gustafsson själv hävdade att det som hände under dessa vintermånader i början av 1924, blev av helt livsavgörande betydelse för honom och hans syn på sitt predikantskap 247 under alla decennierna framöver. Sex före äktenskapet har i den svenska Pingströrelsen ansetts som en synd, en inställning som troligen ändrats i avsevärd mån under de senaste årtiondena. För de vanliga församlingsmedlemmarna – men i ännu högre grad för de förtroendevalda i församlingarna – har gällt som en självklar norm, att man skall leva avhållsamt tills man ingått äktenskap. Då något par förbrutit sig på detta område har offentlig bekännelse i församlingen, på församlingsmötet, med bön om förlåtelse varit ett oavvisligt krav. Vägran har lett till uteslutning ur gemenskapen.
246 Georg Gustafsson i bandad intervju, nr 9; nr 12. 247 Begreppet »predikantskap« är myntat av kyrkovetaren Sune Fahlgren. Det beteck-
nar en ecklesiologisk baspraktik som konstitueras utifrån elementen predikant, predikan, åhörare och situation. Predikantskapet är en form av social praktik som utövas i relation till förutsättningar och företeelser i samtiden (Fahlgren 2001, s. 101–151). Se framför allt Fahlgren 2006, där han genomfört sitt predikantskapsbegrepp i analysen av en rad dominerande frikyrkliga predikanters verksamhet som predikanter under i första hand 1900-talet. 88
